Senaste inläggen

Av snorpanspiggen - 15 januari 2011 00:18

Spiggen vet att jag är vansinnigt förtjust i practical jokes, det är ett intresse vi delar. Och idag fick jag ett nytt, hett tips som jag ska prova på måndag, av den lille kanaljen:


”Mamma, om du tar på dig min hatt, då blir du så snygg, så då kan du lura dom på ditt jobb att du är en ny arbetskamrat.”

Av snorpanspiggen - 10 januari 2011 19:20

Spiggen formligen suger i sig nyheter. Han är nyfiken på allt, frågar om allt, hittar på experiment och smakar på vuxenmat och framför allt smakar han på vuxna ord.



Nya älsklingsrätten är pilgrimsmusslor.



Och idag när vi rensade bort det mesta av julen presenterade han sig såhär:



”Mina damer och herrar! Nu ska Spiggen prioritera att knäcka en nöt!”

Av snorpanspiggen - 14 december 2010 21:36

I morse klev Snorpan fram till spegeln i hallen med ett stort pappersark och en tuschpenna i handen, varpå mamman förtjust utropar:


"Åh Snorpan, är du konstnär?!"


Snorpan:


"Näe, jag är snorig."

Av snorpanspiggen - 11 december 2010 21:27

Jag borde ha fått föraningar redan när jag hämtade Spiggen på förskolan och det ramlade ut tre bruna kluttar ur hans ena byxben...


...Men inte... Jag ropade högt när jag hjälpte honom hemma på toaletten och bruna klumpar i diverse storlekar flög ur byxorna. Vi räknade till 19 stycken. I storlekar från en till tre centimeter i diameter...


Vad var det då?


Bevismaterial som Kent Agent hade samlat på sig så klart!


Bajs?


Nej, pepparkaksdeg!


Av snorpanspiggen - 15 september 2010 17:27

Igår runt middagsbordet, ätandes pyttipanna frågade Snorpan:


”Var är rödbetorna?”

”Det har vi inga, de är slut. Gillar du rödbetor?”

”Ja, och killar…”


Såklart.

Av snorpanspiggen - 6 september 2010 18:32

Man kan lätt konstatera att Snorpan är något pappig. Igår när jag kramade henne godnatt stretade hon loss, sträckte sig desperat mot sin far och bad:


”Ta bort henne!”


Hos Spiggen däremot, ligger jag rätt bra till. Hans sista ord igår kväll:


”Mamma jag tycker om dig långt som en giraff. En jättestor.”

Av snorpanspiggen - 26 augusti 2010 14:50

Aktiviteter, alla barn går ju på aktiviteter...

Men Snorpan då?  Kommer Snorpan att kunna sjunga i kyrkans barnkör? Kommer hon att klara aktiviteterna på Kulturskolans färg och form? Kommer hon att klara övningarna på bollskolan? Kommer hon att vara välkommen?


Eller … borde vi hålla oss till särskilda Downaktiviteter, fast vi inte vill?


Nej, enklaste sättet att få svar på sina frågor, farhågor och ojanden är nog faktiskt att prova. Det är bra att vara lite modig när man har ett barn med Downs syndrom. Det är jag sällan, men ibland sent på kvällarna, då händer det och då tror jag att precis allt är möjligt. För ett tag sedan ställde jag både Snorpan och Spiggen i kö till bollskola. Det var enkelt, bara att fylla i ett webbformulär. Jag skrev också att Snorpan har Downs och kort vad det innebär.


Och så var det då bara att vänta. Och oja sig. Och undra: Vad ska de säga? Hur ska det gå?


Igår kom ett mejl om att Spiggen har fått en plats.


Jaha, tycker de alltså inte att Snorpan passar där? Är hon inte välkommen? Tusen tankar.


Så idag, ringde den raraste människa man kan tänka sig och ville höra sig för lite mer om Snorpan. Idrottsklubben hade ingen erfarenhet alls av barn med utvecklingsstörning och de ville att det skulle bli bra. Ödmjuka och nyfikna frågor. Och samtalet avslutades i fullt samförstånd om att vi provar oss fram: Snorpan har fått en plats på bollskolan!

Av snorpanspiggen - 24 augusti 2010 22:29

När Snorpan var en liten bebis kom en äldre man fram och tittade ner i vagnen:


”Och här har vi en blivande skattebetalare, ser jag…”


Jag sa något neutralt och skyndade mig därifrån.


Det var självklart för mig att Snorpan aldrig skulle bli någon skattebetalare, utan tvärtom, en bidragstagare. Nu är jag inte så övertygad längre.


Jag ser fler och fler exempel på personer med Downs syndrom som klarar att gå i vanlig skola och som har vanliga jobb. Det säger mig att det egentligen inte finns några färdiga hjulspår att slira in i. Snorpans framtid är alldeles öppen, möjligheterna oändliga.


Så,… här kanske kommer en skattebetalare trots allt.


Det är både hoppfullt och känns lite ostadigt under mammafötterna – måtte inte jag begränsa Snorpan genom att underskatta henne.

Skapa flashcards